Please use this identifier to cite or link to this item:
http://www.repositorio.uem.mz/handle258/1423
Full metadata record
DC Field | Value | Language |
---|---|---|
dc.contributor.author | Neves, José Lourenço | - |
dc.date.accessioned | 2025-06-03T13:03:07Z | - |
dc.date.available | 2025-06-03T13:03:07Z | - |
dc.date.issued | 2024-03-18 | - |
dc.identifier.other | https://gupea.ub.gu.se/handle/2077/79828 | - |
dc.identifier.uri | http://www.repositorio.uem.mz/handle258/1423 | - |
dc.description.abstract | Increased flood occurrence due to heavy rainfall associated with cyclones is recognized worldwide. Urban environments in developing countries, such as Matola in Mozambique, suffer greatly from the negative impacts of floods, and the 2000 floods were the most devastating, which pose great challenges to urban planners and local communities to promote flood resilience. This study investigates the challenges of promoting resilience to urban floods in Matola, Mozambique. The study focuses on how have flood hazards and risks been distributed in Matola and what mitigations and adaptations strategies, measures, and actions urban planners and communities used to promote flood resilience. This is a case study based on a mixed quantitative and qualitative methodological approach. The study applies geoprocessing techniques to geospatial data in order to assess flood vulnerability and risk in Matola, in 2000, 2020, and 2040, using ArcGIS software. The main qualitative methods used are semi-structured interviews with urban planners and community members, and focus group discussions with community members, complemented by observations. The findings indicate an increase in the extent of low-risk areas of flooding, and a decrease in the extent of medium/high-risk areas from 2000, through 2020, to 2040. However, there has been an increase in the number of inhabitants exposed to combined medium/high-risk areas of medium/high-hazard classes of flooding ranging from 0.5 m to approximately 5 m in depth, due to the increase in the horizontal expansion of land occupied by socio-economic infrastructure, particularly housing. The findings indicate that the mitigation actions during the 2000 floods focused on evacuating and accommodating people besieged by the floods. After the 2000 flood, adaptation measures were gradually implemented by supporting the return of residents to their homes, resettling households whose homes were permanently flooded in 2000, resettling residents of areas at high risk of flooding, and excavating drainage channels. The main strategy to promote flood resilience in Matola after the 2000 floods was capacity development through staff training, gradually hiring new staff by municipal administration, with different specializations essential for planning and managing land use and adaptation measures, and developing a new urban plan taking account of the flood hazards. The study reveals that during the 2000 floods, social capital, characterized by pre-existing strong social cohesion and mutual trust among community members, was a vital factor helping people come together to support and rescue community members besieged by floods. Community adaptation measures after the 2000 floods were the improvement and reconstruction of flood-destroyed houses, raising yard levels with fill, and adherence to the resettlement promoted by the municipality. The municipality’s official collaboration network with communities through elected leaders favoured continuous connection between the parties and in organizing the gradual resettlement of residents who had lost their homes in the floods. | en_US |
dc.language.iso | eng | en_US |
dc.publisher | University of Gothenburg | en_US |
dc.rights | openAcess | en_US |
dc.subject | Flood vulnerability | en_US |
dc.subject | Flood resilience | en_US |
dc.subject | Urban planning | en_US |
dc.subject | Community resilience | en_US |
dc.subject | Matola | en_US |
dc.title | Flood vulnerability and the quest for resilience: urban planning and development challenges in Matola, Mozambique | en_US |
dc.type | thesis | en_US |
dc.description.resumo | Antalet översvämningar till följd av kraftiga regn kopplade till cykloner eller stormar ökar, något som idag är erkänt i hela världen. Matola, en stad i Moçambique, lider i hög grad av negativa effekter av översvämningar, främst från den år 2000. Översvämningar utgör stora utmaningar för stadsplanerare och lokalsamhällen i arbetet att främja resiliens. Den här studien undersöker dessa utmaningar. Studien fokuserar på hur utbredningen av risker för översvämning sett ut i Matola och vilka strategier, åtgärder och handlingar stadsplanerare och personer i lokalsamhällen använt för att lindra översvämningseffekter och göra anpassningar för att främja resiliens. Studien är baserad på både ett kvantitativt och kvalitativt angreppssätt, och innefattar geoprocessing med hjälp av ArcGIS för att bedöma sårbarhet och risk för översvämning i Matola år 2000, 2020 och 2040, semi-strukturerade intervjuer med stadsplanerare och personer i lokalsamhället, fokusgruppsdiskussioner med personer i lokalsamhället, samt observationer. Resultaten visar att områdena med en låg risk för översvämning ökar i omfattning, medan områdena med en medium/hög risk minskar i omfattning från år 2000, över 2020, till 2040. Däremot sker en ökning i antalet invånare som utsätts för risk i medium/hög riskområden för medium/hög sårbarhet för översvämning med mellan 0,5-5 meters djup, beroende på den ökande, tydligt horisontella, utbredningen i landutnyttjande genom bebyggelse, i huvudsak bostäder. Handlingar för att lindra effekterna av den stora översvämningen år 2000 fokuserade på att evakuera människor från översvämmande områden och att hjälpa dem med boende. Efter den stora översvämningen utgjordes anpassningsåtgärder av att hjälpa människor att komma tillbaka till sina hem, att flytta till nya bostäder och att bygga dräneringsdiken. Matola kommuns huvudsakliga strategi för att främja resiliens efter översvämningarna år 2000 var kapacitetsutveckling, dels genom att vidareutbilda personal, och dels genom att successivt anställa ny personal med olika kompetenser som är avgörande för planering och förvaltning av landanvändning och anpassningsåtgärder. Man arbetade också fram en ny stadsplan som tog hänsyn till faran för översvämning. Under den stora översvämningen år 2000, var socialt kapital, karakteriserat av stark social sammanhållning och ömsesidigt förtroende bland lokalbefolkningen, en avgörande faktor för människor att komma samman för att hjälpa och rädda andra som drabbats av översvämningen. Anpassningsåtgärder i lokalsamhället efter översvämningen år 2000 var förbättringar och ombyggnation av bostäder, att höja landnivån på gårdar genom att fylla på med grus och jord, samt att många accepterade att lämna sina hem i riskområden coh flytta till de nya bostäder som byggdes av kommunen. Kommunens officiella nätverk för samarbete med lokalsamhället genom valda ledare ledde till ett fortsatt samarbete för att organisera den successiva omflyttningen av familjer till de nya bostäderna. | en_US |
Appears in Collections: | Teses de Doutoramento - SP122 |
Files in This Item:
File | Description | Size | Format | |
---|---|---|---|---|
2024 - Neves, José Lourenço1.pdf | 1.95 MB | Adobe PDF | View/Open |
Items in DSpace are protected by copyright, with all rights reserved, unless otherwise indicated.